Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort. Som en fågel i bur.. En obehaglig distans en konstig känsla nånstans. Det känns tomt - eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar